Var i behov av nya kängor/boots, och hittade ett par inne på Zara som jag tyckte väldigt mycket om. Sedan blev det också en ny trenchcoat. Älskar trenchcoats. Den jag provade var så fin att jag inte kunde gå ifrån butiken utan att köpa den. För övrigt ska jag nog börja bojkotta lågpriskedjorna, och gå till dessa butiker mer, eftersom att de erbjuder mycket mer i min smak. Man måste ju utnyttja att man bor i huvudstaden och har möjligheten att gå till butiker som inte finns i småstäderna! 

 

 

Höst/Vinterskor från Zara

799:-

 

Trenchcoat från Mango 699:-

 

 

Istället för att sitta inne på biblioteket som en snäll skolflicka och plugga tråkiga saker, begav jag mig ut till navet av Stockholm, betraktade turister, businessfolk, och olika stilmedvetna människor. Drömde mig bort, och därför råkade jag spendera mer pengar än vad som var nödvändigt!

 

Jag skriver mer sen. Ska till bibblan nu och hämta upp en bok. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag satt och funderade, under min lunchtid, om olika sätt att nå ut till en bredare publik med mitt entreprenörskap. Jag funderade på vad man skulle kunna göra, och på vad som krävs för att man ska nå ut till fler människor. 

Förra året fick jag en förfrågan från min gamla gymnasieskola, om jag, för de nya 3ornas räkning, ville komma och berätta om det projektarbete som jag genomförde föregående läsår. Men jag var så trött på allt vad gymnasieskola hette, att jag av både trötthet, lathet, tröghet, och en smula feghet, inte orkade ta mig an denna uppgift. Jag tänkte att: vad vinner jag på det? Ingenting ...

Men nu så funderar jag på det där igen. Att komma ut i gymnasieskolorna och att få berätta och inspirera andra elever är ju faktiskt en fantastisk möjlighet. Det kostar ju faktiskt inte mig så mycket, samtidigt som jag får chansen att öva upp mig, och lära mig att stå inför "publik", och framföra mina budskap. 

Jag tror att det är dags för mig att höja nivån ytterligare, om jag vill komma någon vart med mitt företagande. Den här bloggen kommer att inrikta sig mer på företagande och entreprenörskap, och mindre om min vardag. Jag ska strukturera upp en plan, och försöka göra saker som jag inte gjort förut!

 

 

Min kompis utmanade mig till att springa 5 km på tid. Senast jag gjorde det var för länge sedan. Jag har inte tränat regelbundet sedan ett halvår tillbaka!



Så här skrev jag till min kompis efteråt, på Facebook:

Skönt att vara igång i alla fall. Nu ska jag ta tag i träningen på allvar!



Gick och köpte en banan och en hallon-gaino, direkt efter då jag var klar med rundan. Väldigt GOTT!

 

Vissa dagar känner man sig helt enkelt mer sliten och trött än andra dagar. Allt känns bara fel och tråkigt. Då är det underbart att det finns smink och extra snygga kläder! 

 

Idag kände jag mig lite så, sliten och trött. Så tog tid och omsorg till sminkning, och valde ut ett par snygga och bekväma klädesplagg. Jag känner mig som en helt ny människa!

 

Det här var en natt jag kände för att skriva något i min länge orörda dagbok. Jag reste mig för att hämta den i bokhyllan bland alla andra böcker: tog den röda boken och satte mig i sängen igen. När jag slår upp första sidan ser jag min pressade lilla tussilago, och en liten brevnotis där det står "Till dig". Det var dagboken från våren 2010, inte den bok jag avsåg att hämta. Jag kände en klump i halsen, men började läsa. 

 

Nu har jag läst den, från början till slut. 

 

 

Jag inser vad mitt författarskap måste handla om. 

 

 

Har varit på inspelningen av tv-programmet Skavlan i SVT-huset. Gästerna var Henrik Dorsin, som jag för övrigt är väldigt förtjust i, en forskare, ett par som blev överfallna i sitt hem, och Frank Abagnale som filmen Catch me if you can, handlar om. 

 

 

Tog en fika på Espresso House efteråt. Jag och F besökte också stadsbiblioteket för att kolla om det fanns något kvar att låna av Alice Munro. Icke sa Nicke. Kölistan på hennes senaste bok är uppe i 126 efter att Herr Englund utropat henne till årets nobelpristagare i litteratur tidigare idag. 

 

 

 

 

 

 

 

Den ständige sekreteraren har avslöjat årets Nobelpristagare i litteratur!

ALICE MUNRO

Motiveringen:
Den samtida novellkonstens mästare(punkt!)


Rusning till bibblan!!!!

Kjol-present, Väst-Vero Moda, Topp-United Colors of Benetton, Armband-marknadsfynd, halsband-present

 

Här kommer fler bilder på shoppingen från i somras. Vet inte varför jag köpte dessa egentligen, men de var på rea, och jag har trott att jag verkligen ville ha en sån där klassisk väska från Henri Lloyd. Men den är tyvärr lite för stor och otymplig för att ha som en träningsväska. Den får snarare agera som en reseväska.
Jag köpte dessa på: Zoovillage.com

Det är inte lätt att vara 20 bast och känna det som om världen är för stor för en. Det är ingen välsignelse att vara en ung tös och känna det som om man ingenting har. Vid en viss tidpunkt i livet, när man är mätt på allt discoljus, och tröttnat på allt kringflackande, så börjar hungern ta vid. 

Vem vill inte visa vad man går för, särskilt när man är ung och hungrig som en varg? 

Jag är trött på Status Quo, men vet inte om jag är redo att bemöta verkligheten. Jag har slutat gråta över spilld mjölk, men vet inte om jag hårdnat till den grad att jag kan tackla en stormvind. Jag tror att jag har upplevt all sorg och smärta som går att uppleva. Jag tror att jag har upplevt allt. Det är vad jag tror. Jag är krossad, han har krossat mig. Men kommer jag verkligen aldrig gå vidare, aldrig glömma, aldrig igen bli en stark människa? Han har redan glömt mig, redan tillmätt sin första kärlek som en pokal att lägga på hyllan. För honom är det dags för andra upptåg, andra meriter, en framtid där jag inte finns eller behövs.

Men jag då, har jag nu inte sörjt nog? Är det inte nu det riktiga livet börjar? Jag har det största kvar framför mig. Vad jag väljer och beslutar att göra,  är det som bestämmer mitt liv. Jag vill bli den bästa jag någonsin kan bli. Jag har gått ett steg bakåt, men nu ska jag gå två steg framåt. Världen ska få bevittna vem jag är. Nu är jag här, en gång för alla! Lägg mitt namn på minnet!

 

 

Har suttit i biblioteket och pluggat några timmar. Nu tar jag bussen till universitetet för att gå på kvällskursen i littvet. På väg ut från bibblan lånade jag med mig en film och en bok. Har blivit sugen på att läsa massor av skönlitteratur igen. 

Det är kallt och rått ute, en sådan där höstdag man helst vill glömma.

Jag tog och sålde min gamla Ipad som egentligen var pappas, men som jag fick, men som jag inte hade användning av ...
Så nu har jag alltså inte längre någon Ipad, för nu har jag skickat iväg den till adressaten som köpt den. 





1500 spänn har trillat ner i min ficka. 
Vad ska jag göra med dem? :)

Hmmm .....




Shopping näst på tur!

 

Något annat som är så bra med storstäder, är att man alltid kan hitta på något att göra om man har tråkigt en vardagskväll. Det är bara att ta tunnelbanan och dra till något köpcentrum, eller ut till city om man nu vill det. 

 

Denna kväll kände jag mig lite nedstämd och kände för att åka till ett köpcentrum och titta på lite saker. Så då gjorde jag det. Tittade på höst- och vinterskor, och var ganska nära till att köpa ett par primeboots. Men sedan tänkte jag att anledningen till att jag ens funderar på det är för att det är en sådan hype kring primeboots just nu. Jag har sagt till mig själv att jag ska sluta köpa en massa kläder och skor som alla andra har och köper. Så istället gick jag till akademibokhandeln och kollade på almanackor. Sedan svängde jag förbi MAX och beställde en hallon-lyxshake, och nu är jag på väg hem.

 

Jag sitter och kollar runt på olika hemsidor och utbildningar, och funderar över vad jag ska ta mig till härnäst. 
Det funkar ju inte riktigt att hålla på och läsa litteratur hela tiden, och historia och filosofi hoppade jag ju av.  Som den samhällsmedborgare man är får man ju tänka realistiskt också: Vad kommer att ge mig ett jobb?!


Jag känner att min klocka tickar. Samtidigt som jag vill strunta i den och leva mitt ungdomliga, bekväma, galna liv, så tänker jag också på att ju längre jag väntar, desto längre tid kommer det att ta för mig att kunna skapa mig något eget utan mina föräldrars hjälp. Det kanske inte är så roligt att bli klar först när man är 35 bast. Då hade man kanske önskat att man varit lite smartare och försökt att kombinera studierna med det galna ungdomslivet. Så nu sitter jag alltså här och funderar, vad jag ska ta mig till ....



Hur ängslig och fundersam jag än är, så skall jag inte förhasta mig. Att välja karriärväg är ett stort beslut. Så det måste få ta den tid det tar. Hellre lyckligt utexaminerad vid 35-års ålder, än att vara förtvivlad över den yrkesbana man valt redan i sina unga dar!

Jag är en ensamvarg. Så har det alltid varit. Vissa stunder är jag mycket glad över att ha människor runt omkring mig. Men ibland känner jag att jag inte klarar en minut till i människors närvaro, särskilt när det är människor jag måste vara tillgjord inför ... Då måste jag bara resa mig och gå, till en plats där jag kan andas ut.

Jag gick, utan att säga ett ord.
Vad skulle jag ha gjort? Luften i rummet höll på att kväva mig. 

" In life one must choose between boredom and suffering."
- Madame de Staël

 

Jag är på väg ut till city denna lördagseftermiddag. Ska krascha Buttericks på Drottninggatan för att köpa med mig en Sombrerohatt.
Därefter är jag redo för kvällen!

 

 

 

 

 

Nu sitter jag och väntar på Franso och Månsan, och att de ska komma tillbaka från Öl- och Whiskeymässan. Vet inte vad vi hittar på. Själv ska jag i alla fall absolut få tag på någon bulle att köpa någonstans. Det är ju trots allt kanelbullens dag idag, och jag är ju den som håller hårt på traditioner, oftast! 

Ha det gott!

Men vet inte vart jag är på väg ...

 

 

En film jag längtat efter!

Lite:

Du-är-för-stor-för-Harry-Potter-varning här! 

Men whatever! Jag ska stå först i kö bland alla 13-åringarna! Har kanske inte läst alla böcker, och tänker inte göra det heller. Men kan knappt vänta på att få träda in i känslan då man verkligen känner det som att man befinner sig i en annan värld än verkligheten, som på Harry potter-tiden! Den första HG-filmen såg jag två gånger på bio, fråga inte varför.

Den 20.e November är det premiär för uppföljaren på dem svenska biograferna!

Ses där alla HG-fans!
 

Vrickad film!



Har precis sett Hanekes film från 1997, Funny Games.
Har aldrig blivit introducerad för denna filmmakare förut, förrän ikväll. 
Men nu har jag alltså sett Pianisten och Funny Games.

Idag har jag varit ganska lat. Har äntligen träningsvärk igen, efter att ha spelat fotbollsmatch igår. Jag säger äntligen, därför att jag inte tränat på hela sommaren fram tills igår, förutom någon enstaka sporadisk tennismatch, eller fotbollspelande ute i trädgården. Så jag välkomnar träningsvärken med en sorts glädje. 

Mitt rum ser ut som en soptipp, allt ligger huller om buller igen, vilket är ett tecken på att det behöver städas och organiseras. Men det tänker jag inte göra nu. Jag väntar på mitt infall, som kan komma när som helst, ja, till och med mitt i natten. Det är då det städas som bäst! Jag säger som Peter Aalbæk Jensen, grundaren av det danska filmbolaget Zentropa: Man ska ta till vara på sina infall! (även om det innebär att man sätter sig upp mitt i natten och kommer på att man ska avskeda sina anställda)
 
Just nu sitter jag och dricker ett glas mjölk och äter chokladmousse, som jag köpte i affären nyss.
Kände att jag behövde gå ut i det friska vädret och ta en promenad, efter att jag sett filmen Pianisten av Michael Haneke, som är en österikisk regissör. Det var min kompis som lånade mig denna och en till film av samma regissör, så idag tänkte jag att skulle ta och se dem. Det är inte direkt några lättsmälta filmer ...

 

 

 Ärligt talat är jag starkare nu än jag någonsin varit förut, inför dig. 

Visst, anblicken av dig gör fortfarande ont i mitt hjärta.
Men jag vet, att livet inte är över, när jag inte längre ser dig.


Mitt hjärta värker, men jag överlever det ...

 

 

 

Det blev en flopp!

Laget vi mötte var riktigt bra, och vi hade faktiskt ingen chans. 
För min egen del kan jag bara säga att jag är glad.

 

 

Jag vet vem jag är på väg att möta, men jag är inte rädd för konsekvenserna ...

 

 

 

 

 

 

 

 

Precis varit i SVT's TV-hus och varit med som publik i inspelningen av veckans Babel-avsnitt, som var riktigt riktigt bra!
Jag skriver mer om det sen. 

 

Har bara druckit en merjuice idag, så är vrålhungrig. Sprang in på ICA på Sergels torg och upptäckte att de hade kaffe för 10kr! Och en massa kakor och muffins också för 10 spänn! Helt perfekt! Nu kan jag äntligen bojkotta pressbyråns kaffe! 

 

 

 

 

 

 

 

Tänkte först vänta ut den här natten utan att göra något avtryck här. Men sedan tänkte jag: jag måste skriva av mig. För det här går inte längre. Jag ger upp natten. 

Vet att många andra har sömnproblem och går till olika läkare och psykologer för att söka finna problemet. Men själv vet jag att de inte kan lösa något. Inga tabletter eller elchocker i världen kan egentligen hjälpa, om nu problemet är på riktigt, ja alltså om det är fast rotat långt därinne. Sedan jag varit väldigt liten har jag alltid haft svårt att sova olika perioder. Självklart har det många gånger varit ett helvete för mig genom åren. Man kan inte precis säga till folk: >>ursäkta mig, jag har inte sovit något<< eller något i stil med: >>Jag har väldigt svårt för att sova<< Då kommer en massa oförstående folk och kastar ett: >>Du får väl sova lite mer då!<<, >>Sover du inte människa?<<, rakt i ansiktet på en, och då kan man inte annat än att hålla käft. 

Väldigt tidigt, (efter att ha uttalat mig försiktigt om vad jag genomlevde) förstod jag att jag inte skulle få gehör för mina problem, varken från föräldrar, kurator, eller läkare. Så jag struntade i problemen, och försökte leva som vanligt. Många gånger var jag uppe hela nätter, och sedan gick jag till skolan, som en halvt sovande zombie! Ja, det gick ju, till en viss gräns .... sedan blev en masa folk inkopplade ändå, och sedan efter det brydde dem sig inte om mig längre, då jag sa att allt löst sig! ... bara jag vet hur mycket jag har kämpat ... 

Jag antar att jag skulle kunna gå på en massa läkarkontroller, och göra allt vad vitrockarna säger, d.v.s: prova en massa elchocker, käka en massa piller, ta en massa sömnmedel, och tillslut, då man kommit fram till att ingenting fungerar, lösa det med att man är: Invalid! Handikappad i samhället, därför att man inte kan sova, och då kan man varken arbeta, eller äta, eller känna sig glädjefylld. Det ena leder till det andra. Visst, det skulle kunna vara skönt att leva på socialbidrag! Men hur mycket är jag värd som människa då? Ok, jag föddes så här, med dessa problem, men jag har ändå fötter, händer, och ben. Det kunde ha varit värre. Jag får helt enkelt kämpa! Och försöka göra det så behagligt för mig som möjligt, så att jag kan fungera som en normal person, d.v.s: jag får ta och undvika t.ex. arbeten som lärare, socionom, ekonom, eller andra yrken som kräver vissa tidpunkter. Jag får helt enkelt fatta val och beslut efter vad jag är! Typ starta eget företag, egen verksamhet, eller annan slags sysselsättning, vad som helst. Jag tror inte på att jag måste följa samhällets regler och system för att lyckas leva som en god och ansvarstagande medborgare. Jag tänker inte rätta mig efter systemet, jag får hitta en annan väg ....

Så får det bli, och så blir det!

04:37 SLUT!

Du frågar, om du skall skicka mig mina böcker? Kära du, jag ber dig för Guds skull, skona mig från dem! Jag vill icke mer bli ledd, road, eldad, mitt hjärta brusar ändå tillräckligt av sig självt. Jag tarvar vaggvisor, och det får jag tillfyllest i min Homeros. Hur ofta vyssjar jag ej mitt blods upprördhet till ro, ty något så nyckfyllt växlande mellan ytterligheter som detta hjärta har du aldrig sett. Käre vän, behöver jag säga det åt dig? Du som så ofta nödgats se mig slå över från svårmod till överdåd, från ljuv melankoli till ödeläggande passion. För övrigt pysslar jag om mitt stackars hjärta som ett sjukt barn; varje dess nyck blir tillfredsställd. Men låt det icke gå vidare! Det finns människor, som skulle förtänka mig det. 


Inte ens om Werther's stackars öde orkar jag läsa om nu. Jag är helt enkelt inte för en läsperiod för tillfället, snarare har jag nog precis kommit ur en, efter att ha intensivläst Dostokevskij och Tolstoj på senaste. Min ungdom vill ha förankring i verkligheten! Jag känner mig nyckfull och vill på äventyr. Jag känner mig optimistisk och glad, och vill göra något galet. Skona mig från böcker! 


                                                                            Nu går jag och lägger mig!