Jag sitter och kollar runt på olika hemsidor och utbildningar, och funderar över vad jag ska ta mig till härnäst. 
Det funkar ju inte riktigt att hålla på och läsa litteratur hela tiden, och historia och filosofi hoppade jag ju av.  Som den samhällsmedborgare man är får man ju tänka realistiskt också: Vad kommer att ge mig ett jobb?!


Jag känner att min klocka tickar. Samtidigt som jag vill strunta i den och leva mitt ungdomliga, bekväma, galna liv, så tänker jag också på att ju längre jag väntar, desto längre tid kommer det att ta för mig att kunna skapa mig något eget utan mina föräldrars hjälp. Det kanske inte är så roligt att bli klar först när man är 35 bast. Då hade man kanske önskat att man varit lite smartare och försökt att kombinera studierna med det galna ungdomslivet. Så nu sitter jag alltså här och funderar, vad jag ska ta mig till ....



Hur ängslig och fundersam jag än är, så skall jag inte förhasta mig. Att välja karriärväg är ett stort beslut. Så det måste få ta den tid det tar. Hellre lyckligt utexaminerad vid 35-års ålder, än att vara förtvivlad över den yrkesbana man valt redan i sina unga dar!