När Micke parkerat sin bil i garaget, promenerade vi tillbaka hemåt, till våra diverse hem (jag, Micke, och Eddie, Danne stack så fort bilen parkerade eftersom att han var sur). När vi kom till platsen där vi skulle gå skilda vägar, stod vi kvar en ganska lång stund i kylan och pratade om dagens match, om allas insatser, våra egna insatser, om laget i framtiden, osv. Det här är något jag verkligen saknar bland tjejer. Visst vi spelar också fotboll i ett lag, men det är aldrig så här som det är med killarna. Vi sitter aldrig i ett gäng och reflekterar över laget och våra insatser som lag, eller lyfter fram eller uppskattar någon för en särskild egenskap, etc. Det är därför jag är lite tveksam till att börja i damlaget igen. Efter den här kvällen funderar jag på att bara köra korpen med grabbarna, vilket jag inte har gjort förut. Det här var andra gången som jag spelade i laget. Ändå känner jag mig redan accepterad och uppskattad, och att jag får vara delaktig. Ingen i laget verkar tycka att det är konstigt eller förargligt att jag är tjej och är med och spelar. Hmm, jag har mycket att tänka på. En sak kan jag i alla fall konstatera: