När Micke parkerat sin bil i garaget, promenerade vi tillbaka hemåt, till våra diverse hem (jag, Micke, och Eddie, Danne stack så fort bilen parkerade eftersom att han var sur). När vi kom till platsen där vi skulle gå skilda vägar, stod vi kvar en ganska lång stund i kylan och pratade om dagens match, om allas insatser, våra egna insatser, om laget i framtiden, osv. Det här är något jag verkligen saknar bland tjejer. Visst vi spelar också fotboll i ett lag, men det är aldrig så här som det är med killarna. Vi sitter aldrig i ett gäng och reflekterar över laget och våra insatser som lag, eller lyfter fram eller uppskattar någon för en särskild egenskap, etc. Det är därför jag är lite tveksam till att börja i damlaget igen. Efter den här kvällen funderar jag på att bara köra korpen med grabbarna, vilket jag inte har gjort förut. Det här var andra gången som jag spelade i laget. Ändå känner jag mig redan accepterad och uppskattad, och att jag får vara delaktig. Ingen i laget verkar tycka att det är konstigt eller förargligt att jag är tjej och är med och spelar. Hmm, jag har mycket att tänka på. En sak kan jag i alla fall konstatera:

Nu är jag mätt och glad och redo för att ge mig ut i kylan och mörkret för att möta upp grabbarna, och för att spela semifinal i korpen mot Schenker! Mest kommer jag nog att göra nytta genom att mana på dem andra! :) 

MOT FINAL!

 Taggad till tusen

Fixade lite match-käk i form av potatisgratäng, köttbullar, och det sista utav min snart utgångna isbergssallad, vilket passade utmärkt för min utsvultna mage!

 

Jag tog chansen till att vara rak och uppriktig, eftersom att jag inte orkar ta upp fotbollen igen om det ska vara sådana problem med det självklara! Jag sa att jag inte tänker satsa om jag inte känner att jag får stöttning uppifrån, alltså från själva klubbens sida, eftersom att jag i alla andra klubbar alltid känt att jag haft klubben bakom mig, som stöttar mig som fotbollsspelare, och så skrev jag en massa annat också. Min tränare var inne på samma spår, och han jobbar på att rekrytera fler spelare till laget, och försöker komma överens med ledningen i klubben för att se vad de kan erbjuda sina damspelare. Vilket jag tycker inte är mer än rätt! Det är inte så att jag är ute efter någon värsta fet lön för att spela i en division-3 serie eller så. Det viktiga är bara att jag känner att klubben är bakom mig, som fotbollsspelare, att de åtminstone försöker att göra det så bra för mig som möjligt, som väljer att satsa på, och spela för klubben! (De satsar ju faktiskt på att komma upp i 2.an, och på lång sikt bli ett etablerat div1-lag!) Jag ska känna mig välkommen och uppskattad! Nu talar jag inte bara för mig själv, utan alla tjejer som spelar fotboll, och som lägger ner sin själ för laget och klubben, men ändå blir förbisedd till förmån för herrarna!