Jag är en ensamvarg. Så har det alltid varit. Vissa stunder är jag mycket glad över att ha människor runt omkring mig. Men ibland känner jag att jag inte klarar en minut till i människors närvaro, särskilt när det är människor jag måste vara tillgjord inför ... Då måste jag bara resa mig och gå, till en plats där jag kan andas ut.

Jag gick, utan att säga ett ord.
Vad skulle jag ha gjort? Luften i rummet höll på att kväva mig. 

" In life one must choose between boredom and suffering."
- Madame de Staël