Hon skriver om hur hon lämnade familj och vänner för att flytta till Paris i ett år, för att ge sig i kast med någonting nytt, efter att ha fått sitt hjärta brustet. Nu efter 4 år är hon åter i Paris, lycklig tillsammans med sin franska pojkvän. Hon skriver om livet i Paris, och om både svåra och lyckliga dagar som hon upplevt dessa 4 år. Jag fastnade verkligen för hennes blogg, som jag tycker är väldigt genuin och inspirerande. 

Efter allt detta tänkte jag att jag själv ska försöka skriva om de saker som jag inte kan tala med andra om.
Visst kan det bli personligt, men det är ju också en stor del av den jag är. Varför ska jag hålla allt detta för mig själv? Jag tror att det kan vara väldigt bra för mig att hitta en trygghet och en glädje över att ha en plats där jag kan få skriva om vad jag vill och känner för. Givetvis finns det ju också gränser, jag kan inte skriva om ALLT som jag känner och upplever. Det finns ju gränser för personligt och privat. Ni förstår.

Kanske börjar jag skriva om mitt förhållande till kärlek, hur tom jag känner mig ibland, och hur mycket jag saknar killen som lämnat mig med ett brustet hjärta ... men också om alla mina drömmar, hur jag upplever vardagen, och om allt annat jag suktar efter, såsom kläder och skor, och soliga resor, och allt som är ytligt!