Fotbollskärlek


Jag måste säga detta!

Att jag saknar min stora kärlek i livet!

Igår när jag talade om mitt förflutna med en vän, så kom jag åter på tanken att förenas med det. 
Varför ska jag vara ifrån den jag älskar? Hur länge kommer jag att leva?!

Så, idag, som på beställning från ovan, kom det jag väntat mig allra sist. Gud har hörsammat mig, eller åtminstone har han beaktat min önskan: Idag, ganska nyligen, fick jag ett meddelande på Facebook från min senaste fotbollstränare som frågar om jag är sugen på att komma ner och träna igen. 

Jag tog chansen till att vara rak och uppriktig, eftersom att jag inte orkar ta upp fotbollen igen om det ska vara sådana problem med det självklara! Jag sa att jag inte tänker satsa om jag inte känner att jag får stöttning uppifrån, alltså från själva klubbens sida, eftersom att jag i alla andra klubbar alltid känt att jag haft klubben bakom mig, som stöttar mig som fotbollsspelare, och så skrev jag en massa annat också. Min tränare var inne på samma spår, och han jobbar på att rekrytera fler spelare till laget, och försöker komma överens med ledningen i klubben för att se vad de kan erbjuda sina damspelare. Vilket jag tycker inte är mer än rätt! Det är inte så att jag är ute efter någon värsta fet lön för att spela i en division-3 serie eller så. Det viktiga är bara att jag känner att klubben är bakom mig, som fotbollsspelare, att de åtminstone försöker att göra det så bra för mig som möjligt, som väljer att satsa på, och spela för klubben! (De satsar ju faktiskt på att komma upp i 2.an, och på lång sikt bli ett etablerat div1-lag!) Jag ska känna mig välkommen och uppskattad! Nu talar jag inte bara för mig själv, utan alla tjejer som spelar fotboll, och som lägger ner sin själ för laget och klubben, men ändå blir förbisedd till förmån för herrarna!


Vi ska stå upp, och säga vad vi tycker!
I slutändan tränar vi lika mycket som herrarna gör!
Det är inte mer än rätt att vi blir hörsammade!

Ok, nu börjar jag sväva iväg och bli hysterisk!



I alla fall, min tränare skulle avvakta och höra av sig till mig. Om han kan rekrytera fler spelare, så kommer han att stanna och fortsätta med laget. Jag hoppas på det! Saknar fotbollen alldeles för mycket för att någonsin lägga av. Jag har sagt att jag lagt skorna på hyllan ett antal gånger nu, men kommer alltid tillbaka .... Det är kärlek som sagt!



Min första tävlingsmatch efter min knäoperation 2010.

WIK, Småland.





 
 

Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback