Jag har funderat rätt mycket kring stil och mode eftersom att det är så eftertraktat av vårt kvinnliga kön. Mycket tid spenderar vi på mode och trender och på att vara helt rätt i tiden, inte minst spenderar vi väldigt mycket pengar på det också. Fram tills jag var 15 år var jag en riktig pojkflicka. Jag bar aldrig klänning eller kjol, visade aldrig benen, visade mig aldrig i linne eller bara axlar.  När jag sedan började gå runt i jeans och brottarlinnen, även fast jag kände mig halvt naken, kändes det verkligen som någon slags frigörelse. Eftersom jag alltid gått runt i tjocka tröjor förut var det även en stor grej för människor runt omkring mig att se mina axlar och armar för första gången. Jag fick många kommentarer om att jag såg annorlunda ut. Ja, jag var ju halvnaken, tänkte jag. Då kan ni tänka er vilket dilemma jag hade kring att bära bikini. Men iallafall ,när jag hade kommit över spärren att bära brottarlinnen, var det början till ett slut på min instängda pojkaktighet. Därefter antog jag en väg man kalla modets väg. Jag försökte hitta en klädstil som var min. Än idag har jag inte gjort det. Jag ska berätta varför. 

Åtskilliga gånger har jag kommit hem med ett flertal shoppingkassar fulla med nya trendiga kläder. Det är kassar som H&M, Gina Tricot, Bik Bok, kanske JC. Samtidigt som jag handlar i dessa butiker har jag alltid i åtanken att jag vill vara speciell och klä mig unikt. Främst handlar jag i dessa butiker därför att det finns mycket och för att det är billigt. Gina Tricot's slogan är ju "Mycket mode för lite pengar" "Titta in ofta, Du hittar alltid något Du har råd med". Det säger ju sig självt egentligen. Vilken tanke man än har om sig själv så kommer man att se ut som precis alla andra efter att man gått till H&M och Gina Tricot, och det är ju också det som är deras vision och mål; att nå ut till "alla".

Åtskilliga gånger som jag har kommit hem med ett tiotal nya kassar, åtskilliga gånger har jag också bärt ut ett tiotal kassar för att slänga så mycket kläder och onödiga prylar som möjligt. Många gånger har jag fått idéen om att slänga så mycket som möjligt och sedan börja om på ny ruta. Jag har då gjort misstaget att besöka samma gamla butiker igen som erbjuder snabbt mode till en billig penning men med en urusel kvalité. Jag har allt från baseballkepsar, sportjackor, oversize t-shirts, till fina kappor, högklackade boots, och skinnhandskar. Det är en sådan vulgär blandning att jag aldrig vet vad jag ska ha på mig.

Det som har kommit till min insikt de senaste dagarna är att jag måste börja nischa mig. Jag måste hitta de plagg som jag är och förblir totalt förälskad i, plagg som jag kan känna att jag kan ha på mig varje dag i en evighet, plagg som kännetecknar min stil som tidlös! Jag måste hitta mitt signum, något som folk kan beskriva som mitt, känna igen som mitt, veta att "det här" är jag helt enkelt, jag Anah V.

Därför ska jag nu rensa och sälja ut min H&M-garderob och göra den till MIN personliga garderob.

Jag hoppas att min stilsvacka snart är över . . .